AUGUST ERIKSSON

The Walk

2016-10-01 - 2016-10-23

’The Walk’ bygger på min vandring längs Kumano Kodo, som är en buddhistisk pilgrimsled öster om Kyoto i Japan.

Jag intresserar mig för vandringen, som en del i människans andliga utveckling. Den finns dels i någon form i alla världsreligioner och dels som en grundförutsättning för att vara människa överhuvud taget - oberoende av religion. När Francesco Careri hävdar att stigen är den första arkitekturen syftar han på hur människor, långt innan de uppförde byggnader, formade sitt livsrum genom att vandra i det och trampa upp stigar. Stigen kommer alltså ur människokroppen i rörelse.

Det finns många berättelser om hur det monotona vandrandet långsamt flyttar fokus från det avlägsna målet - först till kroppens aktivitet; och slutligen till relationen mellan det egna medvetandet och omvärlden. Jag lockades av detta och ville se om den upplevelsen var möjlig att nå. Hur är det möjligt att förändra sitt medvetande genom fysisk aktivitet?

Natten innan jag startade min färd bodde jag på ett buddhistiskt tempel. I gryningen var jag med vid munkarnas morgonceremoni med mässande av verser på sanskrit. Jag frågade en av munkarna ur de väljer sutror. Han svarade att de framför samma texter varje dag året runt. Denna repetition av en syssla är typisk för buddhismen och sammankopplad med deras idé om att sträva efter total närvaro och uppmärksamhet.

Med vandringssällskap skulle fokus skifta till det sociala. Det var viktigt för mig att resa på egen hand för att hålla mig så öppen som möjligt för intryck och möten längs vägen.

Jag vill knyta ihop aktiviteten med bilden och använda mig av vandringens egenskaper i gestaltningen. Att vandra från morgon till kväll är en långsam, monoton, repetitiv syssla. Jämfört med att leva i en stad är umgänge, arbete och andra aktiviteter starkt begränsade och reducerade. Alla bilder har samma utsnitt, riktning och motiv. Uttrycket är repetitivt och begränsat.

Jag intresserar mig också för en av fotografiets grundförutsättningar, nämligen centralperspektivet, som förknippas med överblick, kontroll och vetenskaplighet. Bilderna har alla samma stränga komposition: stigen, som försvinner in i bildens flyktpunkt. Samtidigt saknar de kontrollen och överblicken. Bilderna befinner sig nära stigen och sträcker sig bara fram till nästa stigkrök.

-August Eriksson, 2016

Utställningen produceras i samarbete med Sveriges Konstföreningar.