CATO LEIN

Frank's Wild Years

2013-05-02 - 2013-05-25

Att vara fotograf är att se livet. De små gesterna. Blickarna. Det sensuella i en hands beröring. Glädjen och sorgen som finns bevarad för alltid i våra kroppar och som talar till oss utan att de flesta kanske ser det. Att få bli delaktiga i andra människors liv. Antingen bara för ett ögonblick eller för en evighet. Vi tittar, vi ser, vi upplever, vi reagerar. Vi blir delaktiga. Vi fotograferar. Varför fotograferar vi? Varför?

-Jag söker i mig själv. Jag vill utsätta mig, och se hur jag reagerar på de jag möter. Fånga själva essensen i det mötet med personen, naket och nyfiket. Jag vill se hur jag hanterar det. Bilderna blir min historia, den jag vill berätta om mig själv. Varje porträtt är ett självporträtt.

Catos bilder är alltid på de porträtterades villkor. Han närmar sig dem försiktigt, med värdighet. Han kommer nära. Då menar jag som människa. De fotograferade har alltid kvar sin värdighet. Naket och utan några åthävor visar de upp sig. Det blir väldigt intimt. Man kan sträcka ut handen och ta på dem, säga Hej! Han är som sitt namn. Kort, snärtigt, men med ett mjukt handlag, Cato Lein.

Knut Koivisto, Stockholm-Oslo 2013-04-22

Cato Lein är utbildad på Fotoskolan i Stockholm, 1985-87, och har sedan dess arbetat som frilansfotograf på kulturredaktionerna DN och GP och för de flesta bokförlag i Sverige med författarporträtt.