Jag vill bli medlem i Galleri Axels konstförening
Prenumerera på Galleri Axels nyhetsbrev
Din e-post här
Skicka
Artikelinformation
Publicerad av:
Bea Tigerhielm
Publicerad: 2013-04-01
Ändrad: 2015-08-08

Utställningar

av August Eriksson
2016-10-01 - 2016-10-23

 

Landskapet ger förutsättningar för stigen. Möjligheter och begränsningar. En koreografi att följa – eller bryta. Jag går runt de snåriga partierna; jag söker mig upp från sankmarken till torrare mark; jag rundar en höjd, eller bestiger den för att få överblick. När stigen väl är upptrampad omvandlar den i sin tur landskapet. Stigen etablerar samband och sammanhang i tid och rum. Den skänker landskapet ordning och mening. Gör det fattbart, formar det till en sammanhängande berättelse.
 
Bilderna från Kumano Kodo insisterar på stigen och vandringen. Stigen fortsätter i bild efter bild. Bilderna handlar inte om att, efter en tids kroppslig ansträngning, nå ett efterlängtat mål. De reducerar inte stigen och vandringen till instrument. De är kvar i stigen och vandringen. Bilderna ligger förvisso i en ordning som kronologiskt överensstämmer med fotografens vandring. Men där finns ingen tydlig början eller slut.
 
Renässanskonsten intresserade sig för världslandskap, målningar med en hög utsiktspunkt och en ändlös överblick över fält, skogar, hav och berg. Världen prydligt tillrättalagd inför betraktarens blick. Bilderna i The Walk är världslandskapets motsats. De saknar kontrollen och överblicken. De befinner sig nära stigen och sträcker sig bara fram till nästa stigkrök. Och från den positionen aktiverar bilderna betraktarens sinnen, inte bara synen utan även känseln, hörseln och doften - det vill säga hennes förmåga att uppfatta kroppens och lemmarnas position i förhållande till varandra och till omgivningen – en förmåga som är avgörande för att hålla balansen och att röra sig i landskapet.
 
The Walk rymmer en spänning, rentav en paradox, mellan motiv och medium. Motivet, vandringen, handlar om process, kroppslig rörelse, steg efter steg vidare längs stigen, medan mediet, fotografiet, är ett hejdat ögonblick av seende. August Eriksson har valt två vägar för att fånga den kroppsliga rörelse som inte låter sig fångas i fotografiet. Den första är serialiteten och upprepningen.. Bilderna har alla samma stränga komposition: stigen, sedd från vandrarens ögonhöjd, försvinner in i bildens flyktpunkt. Den andra vägen för att fånga det som inte låter sig fångas är frånvaron av vandraren. Inte i någon av bilderna finns det en enda mänsklig kropp. Där finns bara stigen. Stigen som å ena sidan är ett spår, ett minne, av tidigare kroppar i rörelse och, å andra sidan, en inbjudan till kroppslig rörelse, en koreografi. Den ena foten framför den andra, nästa steg över roten eller stenen, uppåt, nedåt, vidare.
 
 
Mårten Snickare
 
 
August Eriksson är utbildad på Fotohögskolan och har tidigare ställt ut på bl.a. Kulturhuset och Fotografins hus. Hans första bok ’Sacred Waters’ kom ut 2014.