Jag vill bli medlem i Galleri Axels konstförening
Prenumerera på Galleri Axels nyhetsbrev
Din e-post här
Skicka
Artikelinformation
Publicerad av:
Bea Tigerhielm
Publicerad: 2013-04-01
Ändrad: 2015-08-08

Utställningar

av Cato Lein
2016-09-03 - 2016-09-25

 

"Fotografi är framför allt ett sätt att se. Fotografier är detaljer” har Susan Sontag skrivit och dessa ord verkar stämma väl med Cato Leins syn på fotokonsten.

- Det att vara fotograf är att lära sig att ta fram en detalj och förmedla den vidare till betraktaren på ett sådant sätt att hen bli berörd. Jag vill förmedla den känsla som växer inom mig när jag tittar. Det är det som är fotografins essens.

Vemod och längtan till någonting som är svårt att beskriva utgör det innersta väsen i utställningen "Black Soil”. Projektet är resultatet av ett experiment då bilderna vi ser blev tagna mellan Leins uppdrag som porträttfotograf. Han har gjort flera resor till Polen genom åren för att fotografera polska författare, översättare och andra kulturaktörer och han har haft två stora soloutställningar på andra sidan Östersjön, men det vi ser i hans nya projekt är fotografier som har blivit till när det fanns tid över.

- Dessa bilder har jag tagit på min lediga tid då jag inte är fotograf. Det är droppar av Polen, inte alls typiska, kanske till och med svåra att känna igen – säger han.

Känd för hans originella och idérika porträtt av världens författare vill han denna gång överraska publiken med ett annorlunda bildspråk. Han vill gärna bryta ner föreställningar om vad som är bra och dålig fotografi och visa att man kan göra konstnärliga bilder av i princip vad som helst och när som helst. Bilderna får även vara oskarpa, icke-perfekta, det är just det som är mest intressant.  I utställningen ingår till och med mobilbilder som han tog på flyget till Gdansk och på tåget till Warszawa. Här finns också analoga och digitala bilder tagna i Katowice, Gliwice, Gdansk och Kraków, svart-vita berättelser om möten med obekanta människor, om besök i privata lägenheter, om det man ser på gatan, genom fönstren, långt borta ifrån turiststråken. Grå och drömliknande landskap, surrealistiska stämningar, molnigt och trist väder, nostalgiska rum, polska prydliga spetsgardiner, sorgsna människogestalter, någon okänd man som står och röker i fönstret, en brud i kyrkan med ett oskarpt ansikte.

Betraktare kunniga inom den polska kulturscenen kommer att känna igen författarnas Stefan Chwin och Joanna Bators ansikten. Andra kommer säkert att försöka komma på var vissa stadsmotiv finns som vi får beskåda genom Leins ögon: gamla arbetarområden i Gdansk med förfallna hus där varvsarbetare en gång bodde, spännande höghus i den tunga industristaden Katowice: modernistiska "Stjärnor” ritade av arkitekten Henryk Buszko eller ”Superjednostka” - den polska motsvarigheten till Unité d´Habitation (utvecklad av Le Corbusier) - ett gigantiskt bostadskomplex med 762 lägenheter där 1300 människor bor. Svart och vitt. Grått. Vemodigt. Den polska melankolin känns på något sätt vacker och väldigt nära Leins egna rötter, den påminner om hans hemtrakter i Nordnorge.

 

Ett fotografi är bara ett fragment. Ett spår av något. De spår som Leins bilder lämnar är alltid oförglömliga. Man vill se och känna mer.

Cato Lein- en av Sveriges mest älskade fotografer, föddes i Båtsfjord, Norge i 1957, flyttade till Stockholm på 1980 talet, mest känd för sina författarporträtt, ikoniska bilder på Astrid Lindgren, Zadie Smith, Paul Auster, Susan Sontag m.fl.. Arbetade i många år åt de stora bokförlagen och för Dagens Nyheter .

  

Katarzyna Tubylewicz, 2016